Svensk folksaga
I gården Sundshult i Naverstads socken fanns för hundra år sedan en myling som spökade om nätterna så att folket aldrig fick någon ro.
En gång strax före jul hade de skomakare i gården och skomakaren satt uppe och sydde om natten. Bäst han satt där kom det fram ett litet barn och sade :
—Varför sitter du där? Flytta dig åt sidan!
—Varför det? frågade skomakaren.
—Jo, sade mylingen, jag vill dansa.
—Nå, så dansa då! sade skomakaren.
När mylingen hade dansat en god stund gick han sin väg, men snart kom han igen och sade :
—Jag vill dansa om igen, och då dansar jag ut ljuset för dig!
—Nej, sade skomakaren, det låter du bli. Men vem är du som far fram på det här viset?
—Jo, jag bor under nedersta trappstenen i farstubron.
Jag lider stort tvång,
för bytta ä' trång och benen ä' fång.
—Vem har lagt dig där? frågade skomadkaren.
—Se efter när det blir dager så får du se mor min komma i en röd hätta. Men hjälp mig härifrån så ska jag aldrig dansa mer.
Det lovade skomakaren och mylingen försvann.
Nästa dag kom en piga från granngården med en röd halsduk på huvudet och när man grävde under farstubron hittades skelettet efter ett mördat barn i en "stavabytta". Liket fördes samma dag till kyrkogården och den brottsliga modern överlämnaddes i rättvisans händer. Sedan dansade Sundshults myling aldrig mer.
Ur Herman Hofberg, Svenska Folksägner, Skoglunds Förlag, Stockholm 1882. Illustrerad av Vicke Andrén.